Min berättelse 1

Då är det dags att även jag ger mig in på att blogga. Jag berättar här mer om min väg att bli danslärare och att vara danslärare. 1954 började jag att dansa balett. Min 4 år äldre syster dansade också men för att vara ärligt så kommer jag inte ihåg det. Jag minns att vi hade lektionen i danslärare Gré Prangers vardagsrum och hennes man var vår ackompiatör. Varje lektion avslutades med en référence. Den traditionen och musiken har följd mig genom hela min danslärarkariär. Prelude in A, Op 28 No. 7 av Frédéric Chopin.

En av anledningar till att jag dansade var att få en bättre rumsuppfattning för redan då hade jag på grund av skelning stängt av alla signaler till mitt högre öga. Inte ens en lapp för ögat hjälpte. Det är små saker som påverkar hela ens liv, jag är mycket glad för det.

Then it's time for me to start blogging too. I tell you more about my path to becoming a dance teacher and being a dance teacher. In 1954 I started dancing ballet. My 4 year older sister also danced but to be honest I do not remember it. I remember we had the lesson in dance teacher Gré Pranger's living room and her husband was our accompanist. Each lesson ended with a reference. That tradition and music has followed me throughout my dance teacher career. Prelude in A, Op 28 No. 7 by Frédéric Chopin. One of the reasons I danced was to get a better perception of the room because even then, due to strabismus, I had turned off all signals to my fight eye. Not even a patch for the eye helped. There are little things that affect your whole life, I'm very happy about that.